Tussilago farfara

Minus tio imorse följt av en solig toppendag. Både åsnan och hästen fick ut och röra på sig och jag fick vittring på vår. För första gången på några ser jag fram emot vår och sommar.
Jag är hemma igen, hemma i Svabensverk.
Min vän Eva hittade denna lilla blomma idag, på järnvägsvallen i Falun.



Tussilago farfara är det latinska namnet.
Min Rolf kan namnen på ungefär tvåhundra växter. På latin. I alla fall påstår han det och jag tror honom. Någon gång har jag tänkt att det kanske bara var ett marknadsföringstrick.
Den dag i maj vi träffades, uppe på Grejsans fädbod, så pekade han ut en massa blommor och namngav dem.
Sedan läste han en dikt för mig, rätt ur minnet, det var Barfotabarn av Ferlin. Han sade att han gärna lyssnade på Wagner, målade i olja och så hade han matsäck med sig. En god sallad med lufttorkad skinka, oliver och sånt jag gillar. Men det visste ju inte han.
Någon dag senare kom han upp till fäboden igen, nu hade han med sig rödvin och rosor.

Det har gått några år nu.
Ibland brukar jag testa honom. Pekar ut någon växt och frågar vad den heter på latin.
Han bommar sällan. Han håller måttet, min Rolf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0