Karlavägen 99
Jo, lite mer om Selma igen då.
Lagerlöf, ni minns.
Selma hade en nära relation med Valborg Olander. Valborg lät bygga ett jättestort hus på Villavägen i Falun, granne med Selma.
Här ser ni huset. Foto är lite dåligt men huset är dessto bättre.
Lagerlöf, ni minns.
Selma hade en nära relation med Valborg Olander. Valborg lät bygga ett jättestort hus på Villavägen i Falun, granne med Selma.
Här ser ni huset. Foto är lite dåligt men huset är dessto bättre.
Rätt stöddigt av ett ensamstående fruntimmer att bygga ett sådant hus. Då, på den tiden, men även idag.
Sedan Selma köpt tillbaka Mårbacka år 1907 och börjat hänga där nere mest hela tiden så tröttnade väl Valborg på att sitta här för sig själv.
Selmas täta resor till huvudstaden gjorde också att hon hade behov av ett tillhåll i Stockholm.
Så Valborg sålde huset på Villavägen 23 och köpte en rejäl paradvåning på Karlavägen. En elvarummare på Östermalm närmare bestämt.
Nu kommer vi till det som jag vill berätta om.
För ett par år sedan så fick jag för mig att gå till adress Karlavägen 99. Tänkte att det sitter väl ett plakat eller något vid porten. Selma var ju här mycket ofta, bland annat så firade hon sin 70-årsdag här. Här är en bild på detta.
Sedan Selma köpt tillbaka Mårbacka år 1907 och börjat hänga där nere mest hela tiden så tröttnade väl Valborg på att sitta här för sig själv.
Selmas täta resor till huvudstaden gjorde också att hon hade behov av ett tillhåll i Stockholm.
Så Valborg sålde huset på Villavägen 23 och köpte en rejäl paradvåning på Karlavägen. En elvarummare på Östermalm närmare bestämt.
Nu kommer vi till det som jag vill berätta om.
För ett par år sedan så fick jag för mig att gå till adress Karlavägen 99. Tänkte att det sitter väl ett plakat eller något vid porten. Selma var ju här mycket ofta, bland annat så firade hon sin 70-årsdag här. Här är en bild på detta.
Nej, helt anonymt.
Ingen skylt.
Ut ur porten kommer dock en herre i hatt och lodenrock. Han skulle ut och rasta sina två labradorer.
Jag passade på att fråga om han visste i vilken våning (man pratar inte lägenhet här) som Valborg hade bott.
"Ja, där bor jag" sade farbrorn.
Hör och häpna! Vi kom i samspråk och jag frågade om det kändes, satt i väggarna, att Selma vistats mycket där. Fanns hennes ande kvar? Spökade hon?
"Om hon spökar? Herregud, var och varannan natt går hon runt. Hon haltar ju lite så man hör att det är hon. Det brukar vara i tvåtiden på natten. När jag tröttnar på henne så säger jag åt henne att gå in i klockskåpet med sig. Och då gör hon det".
Farbrorn beklagade att han inte kunde bjuda in oss, jag hade min kompis Anneli med mig, men hans hustru hade just brutit lårbenshalsen.
(Typiskt sådant man gör på Östermalm, det är så högt till tak när man skall byta glödlampor och stegarna är så rangliga. Gamla, av trä vet ni. Och tjänstefolk är inte som förr, de stämplar in via sms och har bråttom iväg igen).
Men vi var så välkomna vid ett senare tillfälle.
Så vid ett senare tillfälle avlade jag besök. Hissen var av märke Graham Brothers och inredd i mörkt träslag, säkert något utrotningshotat, och hade kristallkrona i taket. Jag blundade och fick doftminnen från min barndom på Söder Mälarstrand.
Våningen var numera delad och farbrorn och hans fru disponerade endast ynka fem rum.
Men det var stora salar så det gick an ändå. Jag blev visad in i salongen och blev bjuden på eftermiddagsdrink och allting.
Min värd hade mycket att berätta. Han hade varit marskalk vid hovet och hade ansvaret för Silvia när hon för första gången kom till Sverige för att hälsa på sin prins. Han visade många bilder från sin tid vid kungliga slottet, många bilder av honom själv och kungaparet, och pratade på.
Det gjorde ingenting, allt var så intressant och han var så uppenbart glad över att få någon att berätta för.
Till slut kom jag dock till mitt ärende - Selma.
Berätta mer!
Visa mig klockskåpet!
Hur ofta går hon igen?
Och så vidare.
Farbrorn visade klockskåpet, det ser ut så här:
Ingen skylt.
Ut ur porten kommer dock en herre i hatt och lodenrock. Han skulle ut och rasta sina två labradorer.
Jag passade på att fråga om han visste i vilken våning (man pratar inte lägenhet här) som Valborg hade bott.
"Ja, där bor jag" sade farbrorn.
Hör och häpna! Vi kom i samspråk och jag frågade om det kändes, satt i väggarna, att Selma vistats mycket där. Fanns hennes ande kvar? Spökade hon?
"Om hon spökar? Herregud, var och varannan natt går hon runt. Hon haltar ju lite så man hör att det är hon. Det brukar vara i tvåtiden på natten. När jag tröttnar på henne så säger jag åt henne att gå in i klockskåpet med sig. Och då gör hon det".
Farbrorn beklagade att han inte kunde bjuda in oss, jag hade min kompis Anneli med mig, men hans hustru hade just brutit lårbenshalsen.
(Typiskt sådant man gör på Östermalm, det är så högt till tak när man skall byta glödlampor och stegarna är så rangliga. Gamla, av trä vet ni. Och tjänstefolk är inte som förr, de stämplar in via sms och har bråttom iväg igen).
Men vi var så välkomna vid ett senare tillfälle.
Så vid ett senare tillfälle avlade jag besök. Hissen var av märke Graham Brothers och inredd i mörkt träslag, säkert något utrotningshotat, och hade kristallkrona i taket. Jag blundade och fick doftminnen från min barndom på Söder Mälarstrand.
Våningen var numera delad och farbrorn och hans fru disponerade endast ynka fem rum.
Men det var stora salar så det gick an ändå. Jag blev visad in i salongen och blev bjuden på eftermiddagsdrink och allting.
Min värd hade mycket att berätta. Han hade varit marskalk vid hovet och hade ansvaret för Silvia när hon för första gången kom till Sverige för att hälsa på sin prins. Han visade många bilder från sin tid vid kungliga slottet, många bilder av honom själv och kungaparet, och pratade på.
Det gjorde ingenting, allt var så intressant och han var så uppenbart glad över att få någon att berätta för.
Till slut kom jag dock till mitt ärende - Selma.
Berätta mer!
Visa mig klockskåpet!
Hur ofta går hon igen?
Och så vidare.
Farbrorn visade klockskåpet, det ser ut så här:
Vi gick runt i våningen och han pratade på. Jag märkte dock att hustrun, i klädsam slät page, pumps och pärlor, började himla med ögonen och till slut kröp det fram...
"Jag har lurats" sa farbrorn. "Det där om spökerierna och klockskåpet vara bara något jag sade. Jag ber om ursäkt, men jag tyckte att det skulle bli så trevligt att få besök av två så vackra flickor".
Kommentarer
Postat av: ella forsberg
Va härligt att få träffa och lyssna på en gammal ädel man , vilken skatt...ser fram emot nästa inlägg
puss ella
Trackback
