Vasalopp
Åh, vad vi gillade honom. Så himla trevlig!
Vi blev helt kära i Tynell, både dottern och jag. Inte bara i honom utan i hans gulliga son och hans supermysiga fru.
De träffades när de gick skidgymnasium samtidigt. Daniel avslöjade att hon faktiskt var en bättre skidåkare än vad han var. Att hon sedan lade skidkarriären på hyllan berodde på att hon inte hade den rätta motivationen sade hon.
Vi blev till den grad sålda på Tynell att jag kände det som min livsuppgigt att stötta hans Vasaloppsåkande.
Ragga sponsorer, vifta med flaggor, langa dricka eller vad som helst. Ge upp allt och följa honom, som apostlarna ungefär.
Det gick över sedan. Rätt snabbt faktiskt.
Men nu sitter jag i tv-soffan och följer loppet.
Följer Tynell.
Jag önskar att han vinner.
